Finanspolitik

Finanspolitik bedrivs främst genom utgifter och inkomster i den offentliga sektorn, och regleras genom att till exempel ändra på skatter och lägga till eller ta bort olika avgifter. Andra vanliga finanspolitiska åtgärder är att öka eller minska bidragen. Dessa åtgärder påverkar samhällsekonomin i stort och framför allt den totala efterfrågan på varor och tjänster. Som en direkt följd av påverkan på efterfrågan, påverkas även sysselsättningen och priserna. Om det råder lågkonjunktur kan staten exempelvis sänka skatterna och öka bidragen. Detta underlättar för en fortsatt konsumtion och således mindre risk för att företag tvingas avskeda sina anställda eller gå i konkurs. Samtidigt kan produktionen av varor och tjänster hållas igång.

Beroende på vad som vill uppnås med åtgärderna kan de antingen vara stimulerande eller åtstramande. Vid en expansiv finanspolitik sker skattesänkningar, alternativt ökning av utgifterna i form av investeringar eller transfereringar. Dessa expansiva åtgärder ökar den samlade efterfrågan på varor och tjänster och stimulerar på så sätt marknaden. Motsatsen är en kontraktiv finanspolitik där utgifterna minskar eller där skatterna höjs. Detta minskar istället den samlade efterfrågan på varor och tjänster.

Om finanspolitiken bedrivs med aktiva beslut kallas detta för en diskretionär finanspolitik. Motsatsen, en automatisk diskretionär finanspolitik, innebär att statsfinanserna växer automatiskt samtidigt som det saknas aktiva beslut för att till exempel höja bidragen. I Sverige är barnbidraget ett exempel på ett resultat av den automatiska diskretionära finanspolitiken, eftersom det har förblivit detsamma trots att statens intäkter har ökat.

Med rätt kunskaper om skatter och moms minimerar du riskerna för ditt företag – både risken att någonting blir fel och risken att du betalar för mycket. Vi har skapat en guide om skatter och moms om du vill lära dig mer.