IAS

IAS står för International Accounting Standards och är en förordning innehållande internationella redovisningsstandarder. Den antogs av Europaparlamentet och -rådet år 2002 och innebär att alla europeiska företag som är noterade ska använda dessa internationella redovisningsstandarder i koncernredovisningen. Företag som inte är noterade kan välja om de vill använda detta regelverk i sin koncernredovisning eller inte. 

Syftet med IAS är att det ska finnas en enhetlig internationell redovisningspraxis. Förordningen ska leda vägen mot en och samma redovisningsreglering över hela världen, särskilt bland de företag som verkar internationellt. IAS-förordningen ska helt enkelt göra det lättare att jämföra noterade koncerners finansiella rapporter. Upprättar man de finansiella rapporterna från ett internationellt och gemensamt regelverk underlättar det den finansiella och ekonomiska integrationen och det blir lättare att till exempel värdera företag i olika länder. Det här innebär en fördjupning och utvidgning av de europeiska kapitalmarknaderna, högre effektivitet samt bättre prisbildning, och i slutändan en högre ekonomisk tillväxt.

IAS-förordningen gavs från början ut av IASC, International Accounting Standards Council, men har därefter tagits över av IASB, International Accounting Standards Board. IFRS som står för International Financial Reporting Standards är den uppsättning redovisningsstandarder som omfattar alla IAS-standarder. IAS behandlar mer specifika redovisningsfrågor, medan IFRS är en mer omfattande uppsättning redovisningsstandarder som täcker alla aspekter av finansiell rapportering. IAS omfattar till exempel redovisning av intäkter, utformning av finansiella rapporter och värdering av tillgångar. IFRS är dessutom mer principbaserat, vilket betyder att riktlinjerna som företagen ska följa är bredare, snarare än att de fungerar som specifika regler.

Nedan följer några exempel på olika IAS-standarder:

• IAS 1 – IAS 1 beskriver utformningen av finansiella rapporter. Den ger vägledning om hur de ska struktureras och vad de ska innehålla. IAS 1 började användas redan på 1970-talet och har uppdaterats flera gånger sedan dess.

• IAS 16 – IAS 16 beskriver hur materiella anläggningstillgångar så som maskiner, inventarier eller byggnader ska identifieras, värderas och redovisas samt vilka upplysningar som ska lämnas om de materiella anläggningstillgångarna.

• IAS 36 – IAS 36 är framtaget för att se till att ett företags tillgångar inte redovisas till ett för högt värde, då det här anges att tillgångar inte får redovisas till ett högre värde än återvinningsvärdet.

• IAS 37 – IAS 37 omfattar avsättningar , eventualförpliktelser och eventualtillgångar och beskriver hur dessa ska redovisas och lämnas.

• IAS 38 – IAS 38 beskriver hanteringen av immateriella tillgångar och anger att immateriella tillgångar ska värderas till anskaffningsvärde.