Monetarism

Monetarism är en ekonomisk inriktning med Milton Friedman, amerikansk nationalekonom och statistiker, som förgrundsgestalt. Teorin fick stor genomslagskraft under 1900-talets andra hälft. Monetarister anser att marknadsmekanismer ska hålla igång ekonomin, marknaden ska alltså reglera sig själv, och de förespråkar en så liten politisk inblandning som möjligt. Man menar att politiska försök att styra marknaden med finanspolitik och utjämning av konjunkturcykler istället kan fördjupa svängningarna i ekonomin. Teorin fäster stor vikt vid penningmängdens betydelse i samhället för att uppnå en sund ekonomisk utveckling. Det är viktigt att hålla inflationen på en rimlig nivå och detta görs bäst genom att reglera penningmängden som är i omlopp. Centralbankens viktigaste uppgift blir därför att stimulera ekonomin med räntesänkningar vid lågkonjunkturer och att höja räntan vid högkonjunkturer. När staten kontrollerar penningmängden i samhället kan den långsiktiga inflationen hållas i schack och i övrigt ska marknaden reglera sig själv.

Enligt monetarismen är en viss arbetslöshet en naturlig del av samhället. All arbetslöshet är frivillig och det kommer alltid att finnas en strukturell arbetslöshet när människor till exempel befinner sig mellan två arbeten. Det finns arbetstillfällen till alla men faktorer som lön och geografi hindrar människor från att acceptera alla jobb. Detta kallas för friktionsarbetslöshet. Staten bör inte gå in med politiska verktyg för att skapa fler arbetstillfällen eller styra med arbetsmarknadspolitik som till exempel regler för lägstalöner. Det är marknaden och efterfrågan som ska styra och när ekonomin är stabil och går bra kommer arbetstillfällen att uppstå.