Räntefond

Exempel på räntebärande värdepapper som en räntefond kan investera i är statsobligationer, företagsobligationer och statsskuldväxlar. I och med att räntefonder investerar i värdepapper som erbjuder en fast ränta anses de ha en låg risk jämfört med många andra fondtyper som privatpersoner kan investera i. Detta kan dock skilja sig åt mellan olika typer av räntefonder, men rent generellt brukar det vara så att räntefonderna är de som erbjuder lägst möjlighet till avkastning .

Självklart är det högst individuellt hur man väljer att placera sina pengar, men räntefonder brukar passa den som:

• Är ute efter ett långsiktigt sparande men som vill placera en del av sina sparpengar i en fond med låg risk, i stället för på ett sparkonto helt utan ränta.

• Har ett närliggande sparmål och inte vill utsätta sig för för stora risker, vilket annars kan komma med placeringar på aktiemarknaden. Ett bra exempel på detta är en person som snart ska gå i pension.

Man delar in räntefonder i olika kategorier utefter vilka typer av räntepapper som fonderna investerar i, exempelvis korta räntefonder och långa räntefonder. Korta räntefonder är de som investerar i räntebärande värdepapper med mindre än ett års återstående löptid, alltså den tid som visar på när lånet ska betalas tillbaka till utlånaren. Förvaltare av dessa fonder följer därför utvecklingen på den korta räntemarknaden väldigt nära, ett exempel är Riksbankens reporänta , som har en stor betydelse. Ju kortare löptid, desto närmare följer räntefonden räntemarknadens utveckling. Långa räntefonder har i sin tur en längre löptid och påverkas mer av utvecklingen på den långa räntemarknaden, där exempelvis obligationer ingår. Ju längre löptid, desto fler eventuella händelser på vägen som man behöver ta hänsyn till. Korta räntefonder kallas ibland för likviditetsfonder eller penningmarknadsfonder, medan långa räntefonder kan kallas obligationsfonder.