Påminnelsefaktura

Påminnelsefakturor används ofta när en kund inte betalat en faktura i tid. Borgenären , det vill säga utställaren av fakturan, skickar då ut ett dokument till gäldenären med en påminnelse om att fakturan inte är betald. I påminnelsefakturan ska det framgå tydligt att fakturan är förfallen och att det är en påminnelse om betalning, inte sällan med en på förhand bestämd påminnelseavgift inkluderad. Fakturan är förfallen när sista betalningsdag passerats. Man kan endast skicka ut påminnelsefakturor om fakturan har förfallit.

En påminnelsefaktura är inte samma som inkassoåtgärder, utan kan ses som steget innan inkassoprocessen påbörjas. Ofta innehåller påminnelsefakturan en ny sista betalningsdag samt en underrättelse att om kunden inte betalar fakturan kommer ärendet att lämnas över till ett inkassoföretag. Det finns inga krav eller lagar om att borgenären ska skicka en betalningspåminnelse i form av en påminnelsefaktura innan inkasso kopplas in, däremot anses det vara enligt god inkassosed att göra det.

Borgenären har rätt att ta ut 60 kronor i påminnelseavgift, men endast om bägge parter har avtalat om det. Om parterna har avtalat om gällande förfallodag och dröjsmålsränta kan borgenären debitera ut dröjsmålsräntan från och med förfallodagen. Ibland har parterna avtalat om förfallodag men inte kommit överens om vilken dröjsmålsränta som ska gälla. Då kan borgenären ändå påföra en referensränta plus åtta procentenheter från och med förfallodagen. Referensräntan fastställs 1 januari och 1 juli varje år av Riksbanken. För att undvika missförstånd gällande dröjsmålsräntan är det enklast om information om denna inkluderas redan på den första fakturan.