Kommission

En person som köper eller säljer värdepapper, varor eller annan lös egendom i eget namn på uppdrag av en annan person, en kommittent, kallas för kommissionär och själva handlingen kallas för kommission. Förhållandet mellan kommissionären och kommittenten kallas för kommissionsförhållande och det kan till exempel handla om en fondkommissionär som köper värdepapper för en uppdragsgivares räkning eller en juridisk eller fysisk person som, i eget namn, säljer bilar för någon annan persons räkning.

Huvudregeln gällande kommission är att kommissionären måste skilja kommittentens varor från övriga varor, då kommissionären aldrig är ägare till varorna. Man kan alltså säga att kommissionärens lager tillhör kommittenten fram till att kommissionären säljer varorna till en kund. För att ett affärsförhållande ska räknas som kommission enligt kommissionslagen krävs det att nedanstående fem kriterier uppfylls:

1. Det ska finnas ett uppdrag

2. Uppdraget ska utföras för en annan persons räkning

3. Uppdraget ska utföras i kommissionärens eget namn

4. Uppdraget ska gälla köp eller försäljning

5. Köp- eller säljobjektet ska vara värdepapper, varor eller annan lös egendom

Det första kriteriet, att det ska finnas ett uppdrag för att det ska räknas som kommission, innebär att kommissionären inte får köpa eller sälja varor för kommittentens räkning på eget bevåg. Kommittenten ska alltså ha ett verkligt intresse av köpet från eller försäljningen till tredje part. Som tidigare nämnts måste det också handla om lös egendom för att försäljningen eller köpet ska räknas som kommission och till detta räknas allt som inte är fast egendom, bland annat lösöre, panträtter, löpande skuldebrev, aktier och andra värdepapper, byggnader på annans mark, arrenden och hyresrätter.

Som företagare har du en del att hålla reda på. Vi har sammanställt en guide om att driva företag och samlat de vanligaste frågorna som du kan stöta på i din vardag.