Direkta kostnader

Ett företags kostnader kan delas upp i direkta och indirekta kostnader för att bedöma hur väl företaget använder sina resurser. När man lägger ihop en produkts direkta och indirekta kostnader används termen självkostnad, och med hjälp av denna kan man prissätta produkten och analysera om kostnaderna påverkar varandra. En indirekt kostnad kan inte härledas till en specifik kostnadsbärare, utan fördelas på flera kostnadsbärare. Den kan alltså inte kopplas till en bestämd produkt. Exempel på indirekta kostnader är lokalhyra, juridiska tjänster och kostnader för företagets administration. En direkt kostnad går att knyta till en bestämd produkt . Det är en kostnad som ofta kan kopplas till tillverkningen av en vara eller tjänst och som inte hade uppkommit om inte en försäljning hade skett. Tillverkande företag har därför ofta stora direkta kostnader. Exempel på direkta kostnader är löner, produktionsmaterial, frakter och specifika tillverkningskostnader. Ett företag kan ofta förhandla om priset på direkta kostnader och på så sätt påverka företagets vinst .

För att enkelt kunna koppla och redovisa en direkt kostnad till sin kostnadsbärare arbetar företag ofta med förkortningar. Några exempel på sådana förkortningar som representerar direkta kostnader är dM som står för direkt material, dL för direkta löner och sdtk och sdfk för specifika direkta tillverkningskostnader och specifika försäljningskostnader.

Det finns flera olika sätt att hantera sin bokföring – arbeta själv, automatiserat eller genom att anlita av en redovisningsbyrå. Använd gärna vår guide om bokföring om du vill lära dig bokföringens grunder.