Vite

Vite är vanligast förekommande i avtal och bestämmelser mellan myndigheter och annan part, som kan vara både en fysisk eller juridisk person. I regel handlar det om beslut som har fattats av myndigheter och som måste följas. Man kan även lägga in vitesklausul i andra avtal, där inte myndigheter är inblandade. Då man har en förutbestämd bötessumma som ska betalas i de fall någonting i avtalet inte uppfylls, räcker det att påvisa avtalsbrott vid eventuella rättsliga påföljder. Detta förenklar den rättsliga processen eftersom du slipper bedömningar av hur stora värden som har gått förlorade, samt bevisning av skadornas omfattning.

Lagen om viten finns i den centrala lagstiftningen, och du hittar dessutom allmänna bestämmelser i brottsbalken samt bötesverkställighetslagen. Här står bland annat att ett vitesföreläggande måste vara specifikt riktat till en eller flera specifika fysiska eller juridiska personer , med både namn och adress. Det ska också framgå hur lång tid adressaten har på sig att uppfylla kraven för en viss åtgärd. Det är inte tillåtet att förelägga vite om det är rättsligt eller faktiskt omöjligt för adressaten att genomföra de åtgärder som krävs i vitesföreläggandet. Man kan inte heller förelägga ett nytt vite mot samma adressat och i samma sak, förrän det tidigare är helt avklarat och vunnit laga kraft.

Om du inte följer myndighetens beslut kan du alltså bli skyldig att betala den summa som finns specificerad i vitesföreläggandet. Vitet kan dömas ut av förvaltningsrätten, eller genom domstolsbelsut hos tingsrätten.