Tvistemål

Ett tvistemål kan uppstå mellan två eller flera parter. Den part som väcker talan kallas för kärande och motparten kallas svarande. I ett tvistemål är parterna civila aktörer, till exempel privatpersoner och företag. Det finns alltså ingen statlig aktör i ett tvistemål.

Konflikten i ett tvistemål kan handla om många olika saker. Det kan till exempel vara olika syn på tolkning av ett avtal eller en tvist vid en skilsmässa. Ett tvistemål är inte ett brottmål. Vid ett brottmål överträder någon en lagregel. Det kan vara ett brott mot en civil aktör, till exempel ett mord eller ett förtal, men det kan också vara ett brott mot en myndighet eller mot allmänheten som till exempel mened och allmän ödeläggelse. I ett brottmål där staten väcker åtal är det vanligtvis en åklagare som företräder staten och i dessa fall kan den tilltalade dömas för ett brott. Straffet kan vara en fängelsedom eller dagsböter. I ett tvistemål behöver inte en av parterna ha begått ett lagbrott utan det handlar om en konflikt som ska lösas. Det finns alltså inte samma typ av påföljd vid ett tvistemål som vid ett brottmål. Det finns heller ingen åklagare inblandad i ett tvistemål.

Tvistemål delas in i två kategorier: dispositiva och indispositiva tvistemål. I ett dispositivt tvistemål kan parterna förlikas innan domstolen dömer, medan en domstol måste avgöra frågan i ett indispositivt mål. De flesta tvistemål är dispositiva och kan handla om till exempel konflikter om skulder, fördelning av arv och tolkning av testamenten. En domstol kan efter förlikningen bekräfta överenskommelsen i en dom. Indispositiva tvistemål rör frågor som är svårare att kompromissa och förlikas över. Det kan bland annat handla om mål om äktenskapsskillnader och fastställande av faderskap.

Det finns också något som kallas för förenklat tvistemål. Det är en konflikt där det omtvistade beloppet är mindre än ett halvt prisbasbelopp . I ett förenklat tvistemål dömer endast en domare, inte tre, och det finns speciella regler för fördelning av rättegångskostnaderna. I ett vanligt tvistemål betalas rättegångskostnaderna av den som förlorar tvisten. I de mål där det varken finns en vinnande eller en förlorande part kan kostnaderna fördelas mellan parterna.