Fång

De olika sätt som ger äganderätt till exempelvis lösöre, fast egendom eller annat förmögenhetsobjekt kallas gemensamt för fång. Detta är ett juridiskt begrepp och brukar ibland även benämnas som laga fång och är alltså själva förvärvandet av äganderätt till egendom, till exempel i form av byte eller köp. Begreppet kan delas upp i en mängd olika grupper.

Fång brukar delas upp i originära fång och derivativa fång. Originära fång är laga fång av egendom som saknar ägare, till exempel bär- och svampplockning, jakt, fiske och förvärv av ursprunglig äganderätt, exempelvis genom nytillverkning. Derivativa fång innebär att förvärvaren tar över äganderätten från en fångesman, alltså en tidigare ägare, och är det vanligaste laga fånget. Det kan handla om gåva, arv, köp eller byte och ett exempel på derivata fång är giftorätt, testamente eller exekutiv försäljning. Det finns även en mer specifik form av derivativa fång som kallas för exstinktivt fång, vilket innebär att äganderätten går över till den nya ägaren trots att den tidigare ägaren inte medverkar. Exempel på detta är hävd, expropriation, godtrosförväv och övrig tvångsinlösning.

Ett annat sätt att dela upp fång är att dela in dem i onerösa fång och benefika fång. Exempel på onerösa fång är byte och köp – alltså situationer där det krävs någon form av motprestation. Benefika fång är i sin tur olika sätt att få äganderätt till egendom utan krav på motprestation och inkluderar därför bland annat gåva, arv, testamente och bodelning.